Vad jag läste den här veckan... Circle börsnoterades den här veckan i en av de mest framgångsrika börsintroduktionerna på senare tid, med aktier på 25 × övertecknade och företaget samlade in 1 miljard dollar, mer än dubbelt så mycket som förväntningarna. Aktierna till ett pris av 31 dollar stängde sin första handelsdag på NYSE på 83 dollar, vilket gav företaget ett börsvärde nära 19 miljarder dollar, och steg sedan igen till över 107 dollar nästa dag. Circle är mest känd som utgivare av USDC, ett dollarstött stablecoin som ofta används för digitala betalningar och finansiell infrastruktur i kedjan. I åratal har Circle verkat före den amerikanska regleringen och byggt den underliggande arkitekturen för utgivning, efterlevnad och avveckling av stablecoin före regulatorisk och juridisk klarhet. Regulatorisk och juridisk klarhet kan snart formaliseras genom GENIUS Act, ett tvåpartilagförslag som går vidare i representanthusets kommitté för finansiella tjänster och som skulle etablera ett omfattande regelverk för stablecoins. På en marknad där det företag som bygger den mest effektiva infrastrukturen med cost-plus-prissättning (och en tunn marginal på toppen) vinner, kan Circles försprång och de resurser som samlas in genom börsintroduktionen ge det en fördel gentemot konkurrenterna. Börsintroduktionens framgång tyder också på att offentliga marknader är öppna för nya noteringar, särskilt från kryptoföretag, och förstärker att tydlighet i lagstiftningen kan vara den avgörande faktorn för att öppna både privata och offentliga marknader.

I en nyligen publicerad rapport från Apples forskare utvärderas systematiskt resonemangsförmågan hos ledande resonemangsmodeller, inklusive Claude 3.7 Sonnet och DeepSeek-R1, med hjälp av specialdesignade pusselmiljöer som ger exakt kontroll över problemens komplexitet. Studien fann att även om resonemangsmodeller överträffar språkmodeller på måttligt komplexa uppgifter genom att generera längre tankekedjor, misslyckas de konsekvent med att lösa problem med hög komplexitet. Dessa modeller uppvisar tre distinkta prestandaregimer: standardspråkmodeller presterar bäst på enkla uppgifter, resonemangsmodeller utmärker sig vid medelhög komplexitet och båda typerna bryts ner vid en viss komplexitetsnivå (inklusive en komplexitetströskel där modellens noggrannhet blir 0 %). Dessutom minskar resonemangsmodellernas tokens för tänkande paradoxalt nog i takt med att problemen blir mer komplexa. I grund och botten är språk- och resonemangsmodeller probabilistiska system som ännu inte "internaliserar" en förståelse av ämnena från de första principerna. Detta är också anledningen till att AI-modeller för videogenerering inte har förstått fysik (t.ex. bevarande av rörelsemängd, objektbeständighet, stelkroppsdynamik), trots alla data de har matat in.

En ny metod för att rena titan kan vara en modell för att göra det till en basmetall snarare än ett nischat, dyrt material. Titan värderas för sin styrka, korrosionsbeständighet och låga vikt, vilket gör det kritiskt för flygindustrin, medicinska implantat, energisystem och tillverkning. Eftersom titan har en stark kemisk affinitet för syre, gör även små mängder syre som fångas under bearbetningen metallen spröd och oanvändbar för strukturella applikationer. Nuvarande metoder för att avlägsna syret, såsom Kroll-processen, bygger på flerstegsreaktioner med klor och magnesium som är långsamma, dyra och energikrävande. Forskare demonstrerade nyligen en ny teknik som tar bort syre direkt från smält titan med hjälp av sällsynta jordartsmetaller som yttrium. Yttrium binder till upplöst syre för att bilda stabila oxifluoridföreningar, som separeras under smältningen. Denna reaktion sker i en induktionsugn som håller titanet omrört, vilket möjliggör enhetlig deoxidation. Processen gör det möjligt att raffinera titan med hög syrehalt från malm eller återvunnet skrot i ett enda steg, utan klor, för att nå ultralåga syrenivåer på 200 ppm. För att uppnå renhet idag krävs flera kostsamma raffineringsomgångar. Men genom att minska komplexiteten och möjliggöra återvinning kan den här metoden omvandla titan från en specialmetall till ett massmarknadsmaterial med tillämpningar i flygplansramar, elfordonskomponenter, havsbaserade vindkraftverk, industriella värmeväxlare och biomedicinska implantat. Idag kontrollerar Kina cirka 85-90 % av den globala yttriumproduktionen.